Västra sidan 2 från mitten av dalen och söderut, mest bilder

Västra sidan sträcker sig förstås längs hela dalen och man kan förmoda att vägsträckningen ändrats genom tiderna. Vi har en teori att sträckningen först gått ned i dalen för att sen stiga upp vid Saleby by. Andra tidsperioder har sträckningen gått hela vägen på västra sidan. Leden har kommit från Ätradalen och från Jönköping - Eriksgatuleden, men det är lite svårt att säga var anslutningen skett, återigen har nog detta varierat med tiden.

Nederst i bild har leden kommit från kusten via Ätranleden och här har enligt våra funderingar leden kanske först gått ned i dalen för att sedan återgått längs västra sidan vid Saleby, senare har leden gått hela vägen längs västra sifdan.

Enligt Måns Mannerheim har Tingsplatsen Karleby, Ållebergs fjärding stavats Alleweghs förr i tiden, detta låter som alla vägar.

Vägen har passerat Slöta by mellan prästgården och kyrkan den har gått genom en erosionsdal söder om byn och är då en fortsättning av Ätranstigen. Slöta betyder ungefär sumpigt hål, det lär ha varit en sådan plats och leden fick dras lite krokigt. Men det är bara en namnteori bland andra, återkommer.

Leaby var en vägknut, gamla Falköpingsvägen anslöt här och så har det varit ganska långt tillbaka i tiden. Anslutning har också skett lite norrut via Ölandsvadet, riktigt långt tillbaka kan leden gått söder om dalen. Om man tittar lite mer på anslutningen via den gamla väglämningen norr Öland får de resande vada tre gånger , först över Pinnekavadet sen över Kvarnbäcken (Slafsan) och därefter över ett mindre vattendrag som rinner från västra sidan av dalen, lite onödigt besvärligt kan tyckas, dock finns den gamla vägsträckningen som en liten stump över Kvarnbäcken. Kanske att det lilla vattendraget är en utdikning och hade en annan riktning förr i tiden, en gissning från min sida , ska kollas. Färdvägen skulle rimligtvis komma upp vid Karleby för att där ansluta till "Sveriges äldsta landsväg". Under senare tid har stäckningen gått ungefär som nuvarande väg och anslutit vid Leaby.

Leaby har varit en gästgiveriplats och skjutsställe samt tingsstad från 1641 alltså en tämligen betydande plats, man ska kanske fundera på om Leaby varit vägkorsningen under tiden som den haft dessa uppgifter. Nästa gästgiveri söderut var Trädet två mil bort.
Karta över vägarna  från1731 med Leaby som en vägknut.

Gamla landsvägen mot Leaby, 1700 -1800 talet var den huvudväg. Nuvarande landsväg genom dalen i bakgrunden.

Leaby har haft en kyrka alldeles i närheten lite österut, numera finns här bara rester av en stenmur och en gräsbevuxen upphöjning.

Karleby kyrka, Ragnvalds knaphövde bröt mot gisslanreglerna för Eriksgatan och under tinget vid Karleby blev han ihälslagen. I västgötalagens konungalängd står det : "Han red till Karleby utan gisslan, och för denna sidvördnad, han visade alla västgötar, fick han en skymflig död".
Ragnvald Knaphövdes baneplats är inte helt säker det kan ha varit på tingsplatsen vid Karle pitt ( pitt ytligt stenbrott, liknande).

Birger Magnusson slogs här i Karleby år 1318 det var mot en bondehär som blev rejält besegrad. Detta efter att han varit i Danmark och pantsatt Visingsö och Småland för att få råd med kriget mot sina bröder. Historien här är komplicerad, detta utspelades efter håtunaleken som en kulmen efter Magnus Ladulås död 1290. Hans tre söner tar över och Äldste brodern Birger valdes till kung och hans bröder Erik och Valdemar blev hertigar.
1305 satt marsken Torgils Knutsson som tiden efter Magnus Ladulås död förvaltat landet till och från på sin gård i Lena, Västergötland och blev där fångad av Birger  för att senare avrättas.
Nu är fältet öppet för de båda andra bröderna att stärka sina positioner, Håtunaleken 1306 tog de makten. 1310 delade de riket i tre delar. 1317 Nyköpings gästabud, Erik och Valdemar spärras in på Nyköpinghus och svälter där ihjäl. Kung Birger räknar med att tämligen lät få hela makten men missbedömer det hela. Nu till Vartoftatrakten, Danske kung Erik drar in i riket tillsammans med kung Birgers 18 årige son Magnus. De kommer till Karleby vid Vartoftadalen och vinner där ett slag mot en bonde armé. Emellertid tog de sig inte norrut mot Nyköpingshus. Istället tog de sig till Östergötland där far och son kunde förena sig. I slaget i Skärkind Östergötland förlorade de och fick dra sig tillbaka och hamnade återigen i Västergötland. De fick passera Vartoftadalen och  vid Karlebylånga vid Falköping mötte de en väl förskansad bonde armé. Birger valde att inte anfalla. Bönderna begav sig hemåt varvid Birgers trupper anföll. Han vann här sin sista stora seger, lite senare fick han bege sig till Danmark för att få skydd. 1318 Valdes Mathias Kettilmundson till drots och landet styrdes under en period av adel och kyrkans män, 1319 Blev den ännu inte tre år fyllda Magnus kung och landet fick karaktären av en union, denna gång med Norge.

Karleby kan ha varit utkikaplatsen för slaget vid Åsle, det finns andra alternativ som Varkullen och annan plats strax norr om Karleby. Kanske har Drottning Margareta stått här och följt hur slaget utvecklade sig.

Krumpe hög - skall kopplas till Sten Stures tid . Det kan finnas flera alternativa platser för Krumpe hög - återkommer.
Efter det nederlaget vid Åsundens is där Sten Sture dödades
skulle en flyende bondehär tillsammans med Salebyfolket försökt stoppa
Danskarna under Krumpe. Här vid den östra sidan av Ålleberg skulle de
blivit nedgjorda av dansken och minnet över detta kallas i folkmun Krumpe
Hög. Vägen från Saleby som går till Slöta by heter Krumpevägen.

Lite norrut vid Åsle var slaget om Falköping 1389. Sveriges kung Albrekt av Mecklenburg besegrades av drottning Margareta av Danmark och Norge. efter slaget blev Margareta regent över hela Norden.

Beträffande Skara Så är det lite svårt för den som inte hört de gamla på falbygden tala på sitt språk. Detta à ljud som används blir i stället för a eller å och ö mm. Det gör att Den långsmala dalen kallas för skåran som sen på dialekt blir Skàran och dialekten plockar bort n et på slutet så det blir skàra
Dalen blir ena " skàra " som skär i genom landskapet

Salkaupunger (Salukauping) hade  två st. mässmarknader om året , pankratsmäss och botfulmäss , ett kapell som endast användes vid de tilfällena skall ha funnits.

Vid Slöta fanns Rännefalan (samma namn på exercisfältet uppe vid Pinnekavadet ? ) som var en mycket gammal marknadsplats.

Spår efter marknadsplatsen och kapellet söks...återkommer.

Marknadsplatserna har naturligtvis haft en avgörande del av hur färdvägarna drogs och att det funnits flera här i dalen är mycket intressant.